Storlopare.com

Personligt tyckande & kreativt andningshål för svammel.

Browsing Posts in Annat svammel

Apple vägrar att ha med möjligheten att spela upp Flash-filer i iPhone eller iPad. Påminner mig om den mörka tiden då alla andra kunde lyssna på mp3-filer förutom oss som använde Mac.

Igår tittade jag på Adobes film om nya CS5 och blev glatt överaskad av att det gick att konvertera Flash till filer som accepteras av iPhone och iPad.

Idag läser jag på BBC att Apple förbjuder utvecklare att använda några andra program än de tre(!) som Apple nu bestämt får användas för att skapa program. Adobes CS5 tillhör inte de tre godkända. För att höja kvalitén, sägs det.

Jag är glad att jag inte köpt någon iPhone och jag tänker inte skaffa mig iPad heller. Jag har sedan länge funderat på att sälja min iPod och köpa något som är lättare att använda. Jag vill kunna öppna min mp3-spelare och lägga till och ta bort filer som jag vill. Bara så enkelt. Inget krångel med att tvingas gå via något program som “smart” bestämmer åt mig.

Av samma anledning har jag slutat att använda Apples iPhoto och använder istället Canons programvara som följde med kameran när jag för över bilder till datorn. Mycket smidigare.

Lite Blandat

No comments

Jag har börjat läsa ryska.  Det finns ingen brist på träningstillfällen. Jag testar ibland att läsa några rader av all den spam som blomforumet lockar till sig. Efter att jag banlyste nya registreringar har jag sluppit skräppost angående det, men det verkar fortfarande finnas en och annan ryss kvar i systemet. Jag måste väl radera alla användare innan det blir någon ordning på det. Hoppas alla två som postat riktiga inlägg inte tar illa upp…

Kan det vara så att Vancouver har köpt finalen i ishockey? Ryssarna som skulle vara så bra åkte på stryk av Kanada och USA vann med 6-1 över Finland. Jag bara undrar. Att Sverige skulle göra bort sig, det var ju lite på känn, så där behöver vi inte misstänka något.

Det har varit en riktig fimbulvinter hemma i år. Flera månader under nollan och långa perioder under -20. När jag kom hem från Japan var det nära nollgradigt på nedervåningen och fyra element sönderfrysta. Samtidigt kan vi läsa att vissa forskare vid FN:s klimatpanel IPCC kanske varit lite väl pessimistiska med sina prognoser, och andra manar till sans och försiktighet. Så är det förstås, det är inte mot varmare tider vi går utan en ny istid. Inte ens solen har orkat vara lika aktiv som tidigare. Knappt några norrsken på flera år.

På tal om istid. Jag har inte följt melodifestivalen i år så noga, men vad det verkar av det lilla jag sett så har jag nog inte missat något. Ingen Helena Lindberg, Suzzie Tapper eller Caroline af Ugglas i år. Efter varje misslyckande pratas det om att nästa år, då måste vi tänka nytt. Alcazar?

I går reflekterade jag över vår tillvaro och fick känslan av nu händer det mycket på en gång. Massor av utgifter samtidigt som jag börjar tjäna pengar igen efter ett långt uppehåll, skolaslutning, resplaner och annat. Men lite anade jag vad mer som skulle komma.

Strax efter morgonpromenaden så tänder vi kökspisen och råkar ut för en skorstensbrand. Som tur var upptäckte vi den med en gång och kunde strypa lufttillförseln så att den självdog snabbt. Jag går ner i källaren för att kolla skorstenen även där, och ser då att golvbrunnen har svämmat över. Stopp i avloppet.

Jag tog tag i problemet men det ledde inte till något. Förutom att källargolvet blev full med skit. Bokstavligt. Bättre verktyg behövdes.

Så i dag åkte jag till Luleå och köpte ett rensband, en rensfjäder och en propp. Turades om att använda de olika verktygen och då och då trycka in en vattenslang och spola med högt tryck.

De verkade helt dödfött. Efter att i några timmar dragit med bandet och fjädern så  hade jag så smått börjat undra hur många tio tusen det skulle kosta att beställa en slambil att suga ut rören. Då spolar vår dotter toaletten och rensningshålet svämmar över igen.

Men sedan börjar nivån i hålet att sjunka. För första gången på två dagar. Jag börjar ana att jag kanske tillslut kan gå segrande ur det här denna gången också. Några timmar senare är röret och golvet renspolade och allt fungerar som vanligt igen.

Dags att sota skorstenen. Efter avslutad sotning kommer jag på att spjället i köket hade varit stängt. F..n också! Upp till taket igen. Stålborsten med kulan kom längre ner än tidigare. Men den ville inte komma upp igen. Grejerna fastnade inne i skorstenen.

Sotningsgrejerna djupt nere i skorstenen och med händer som luktar skit trots tvåtusen tvagningar.

Skall sova och se om allt har ordnat sig till i morgon.

Slaget om Nattavaarabyskola är inte riktigt över än. Vi har överklagat nedläggningsbeslutet till länsrätten med hjälp av en advokat.

Men tiden är knapp. Bara en och en halv månad kvar till sommarlovet och kommunen har redan beslutat om inskolning av barnen till Hakkas.

Jag har jobbat med en kort video, ca 20 minuter, om turerna kring nedläggningen, och nu på söndag blir det filmvisning i byn för alla intresserade och eventuellt några tidningar.

Det här projektet har varit lite annorlunda för mig. Jag är ju själv en del av det hela, och kände mig tvungen att filma mig själv också. Det var inte så lätt att sätta sig framför kameran och försöka verka naturlig kan jag erkänna. Det blir nog ingen Oscar i år heller.

Videon är 21 minuter lång.

Nattavaara by skola, en inblick i kommunal maktfullkomlighet:
mp4 (244MB)
m4v för iPod (251MB)

Nattavaarabor, TV och journalister genomled ett långt möte i kommunfullmäktige innan det blev dags för diskussion och beslut om Nattavaara by skolas framtid. Men mycket till diskussion blev det nu inte. Inte i den meningen att man efter att ha hört argument för och emot skulle ha bestämt sig för hur man skulle rösta. Allt var redan förutbestämt. De från Socialdemokraterna som inte höll med partilinjen var förbjudna att vara med på dagens omröstning.

Vi från Nattavaara hade skickat brev, e-post och ringt till de ansvariga i barn och kulturnämnden för att ge de rätta siffrorna och förslag till hur skolan skulle kunna behållas. Politikerna själva hade ju efterlyst detta. Men under hela resans gång blev vi ignorerade. När vi träffade nämndens ordförande, Karl-Erik Taivalsaari, och två personer till i fredags, först då fattade de hur många barn vi hade. Trots att att vi försökt att nå fram med informationen långt tidigare. Svaret blev att tyvärr hade informationen fastnat längs vägen någonstans.

Under kommunfullmäktiges möte visade det sig att Niilivaras uppgifter och frågor också hade fastnat på liknande sätt i systemet. Där skall det också läggas ner en skola.

Allt detta till trots kunde Taivalsaari ställa sig i talarstolen och berätta för alla i salen att kommunen hade haft en bra dialog med Nattavaaraborna…

De felaktiga siffrorna om barnantal användes på kommunfullmäktiges möte. De som beslutade om nedläggningen hade inte hunnit sätta sig in i Nattavaarabos förslag till hur skolan hade kunnat räddas. Jag tvivlar på att pappren ens nådde alla som de var avsedda för.

Men Taivalsaari ansåg att dialogen hade varit bra. Och att beslut måste fattas även om man inte hade haft tid att titta på all information.

Hade det inte varit anständigt att i god tid säga att man funderade på att lägga ner Nattavaare by skola, och ge byn ett år, fram till december, att utarbeta ett förslag att ta ställning till? Men istället kommer man direkt med ett nedläggningsbeslut, ger sken av att vilja ha en dialog med byn, ignorerar sedan alla försök till det, undanhåller information från dem som skall besluta i ärendet och skyller på intern postgång för att informationen inte nått fram. Inte ens e-post!

Det här står Taivalsaari upp och säger är god kommunikation.

Borde det inte vara rimligt att kunna kräva lite extra moral, etik och hederlighet av dem som fått väljarnas förtroende att sitta och ta beslut som rör oss alla? Att alla som tar beslut i en fråga faktiskt har getts en möjlighet att sätta sig in i vad de beslutar om? Att information inte undanhålls?

Borde inte det vara en självklarhet?

En delegation från Nattavaara by besökte kommunhuset i Gällivare för att diskutera  siffror. Det var lärorikt, kan jag lova!

Mötet började bra.
Representanterna från kommunen var skeptiska till att deras siffror skulle kunna vara fel vad gäller antalet födda barn. Det stod 3 barn födda i pappren och kommunen har inte fel. Och vi satt där och påstod att det skulle vara 11. Plus två till som hade fötts dagen innan. Och alla namnen kunde vi skriva upp på tavlan. De kommunanställda fick skamset se sig överbevisade på den punkten.

Jag läste lite matematik på Chalmers i Göteborg för en herrans massa år sedan, men tyvärr tog jag aldrig kursen kommunal matematik. Den hade behövts för att kunna förstå resonemangen som fördes den här dagen.

Sjuksköterskan som är stationerad i Dokkas räknades som en besparing om Nattavaara by skola skulle läggas ner. Att kommunen hade betalat mig 10.000 kr istället för 60.000 kr till Gällivare Taxi kunde inte räknas som en besparing. Och om det som jag körde nu var en del av årets kostnadskalkyl, då måste man räkna med att jag kommer att köra även i framtiden om skolan läggs ner.

Och sanna mina ord, det här är inte något som jag hittar på. Allt det här fick vi höra på mötet.

Vi fick även höra att det skulle vara koncerntänkande bakom kommunens ekonomi. Men om det inte finns någon som har ekonomisk överblick över hela ekonomin, då är det väl en koncern utan koncernledning?

Enligt kommunens siffror kommer besparingen efter nedläggningen av skolan att bli över två miljoner. Enligt våra beräkningar mellan 100.000 - 400.000.

Representanterna medgav att fel hade begåtts under ärendets gång, att beslut hade fattats på felaktiga grunder. Men så kan det vara, det är bara att gilla läget, för nu är det försent. Det sades väl aldrig rakt ut, men känslan efter mötet var precis det.

Nordnytt hälsade på i Nattavaara by och spelade in ett reportage om skolnedläggningen. Kuriren och NSD kommer att ta in artiklar de närmsta dagarna och medlemmar i kommunfullmäktige har fått både vanliga brev och e-post. Tidigare material och förslag som vi har skickat till kommunen har på något mystiskt sätt försvunnit på vägen eller inte lästs, men nu i elfte timmen kanske alla fakta till slut når dem som skall besluta om det.

Men nog känns det som att det är mycket prestige i det här, att skolan skall läggas ner. Annars är det svårt att förklara hur allt har skötts från början till slut. För hur vi än förklarar vår situation, vilka lösningar vi än presenterar, är det som att konversera med ett svart hål. Allt bara försvinner någonstans. Och försök att föra en dialog med den!

Jag var med och demonstrerade igår framför kommunhuset i Gällivare mot att skolan i Nattavaara by skall läggas ner, och blev intervjuad av både Norrbottens-kuriren och NSD. I dag ringde Aftonbladet.se och Expressen för en telefonintervju. NSD har jag inte kunnat läsa på grund av internetproblem. Aftonbladet verkar inte ha publicerat något än, men Norrbottens-kuriren och Expressen har jag sett och läst kommentarerna.

Det var väl inte speciellt förvånande att många tyckte ungefär att vi har lyxproblem och får skylla oss själva som bor så här.

När det pratas om att satsa på landsbygden, att den skall vara levande, då tolkar jag det som att det faktiskt är accepterat att bo där. Till och med att flytta in. Och ingenstans har jag fått uppfattningen att det skulle vara annorlunda för barnfamiljer.

På landsbygden är det skolplikt precis som överallt annars också. Kommunen måste sörja för att barnen får en skolgång enligt skollagen och alla andra paragrafer. Även på landsbygden.

Att man självmant väljer att bo ute i ödemarkerna förändrar ingenting. Inte så länge det är fritt fram att bosätta sig var man vill i Sverige. Det kanske sticker i ögonen på dem som valt att bo i större byar som Gällivare och Stockholm, men den friheten har vi ännu.

Politikerna pratar sig gärna hesa om vem som bryr sig mest om barnen och satsar mest på utbildning, men till slut så är det ändå pengar som betyder allt. Skolor på landsbygden med få elever och lärare som har tid för alla, det är inte ekonomiskt, utan alla skall vara i stora klasser med få lärare. Ingen skall ha bättre skolmiljö än någon annan. Rättvist skall det vara. Lika dåligt för alla.

En av anledningarna till att bosätta sig ute på landsbygden kan ju faktiskt vara att man verkligen bryr sig om barnens skolmiljö och kvalitén på undervisningen.

Skall bra skolmiljö räknas som en lyxvara som inte skall bekostas med offentliga medel? Det låter ju lite tragiskt, men är det inte dit vi är på väg nu? Jag har själv sponsrat skolan i Nattavaara by för att jag tyckte att Anni var värd en bra skolmiljö. Bjudit kommunen på fyra timmar varje dag. Ett halvtidsjobb. Kommunen har sparat 50.000 kr varje månad.

Kommer kommunen att spara ännu mer om skolan läggs ner? Det är det nog ingen som vet. Som jag har uppfattat det är det väldigt svårt att få fram några exakta siffror på många av utgiftsposterna. Och dessutom verkar det inte finnas någon på kommunen som har överblick över hela ekonomin. Någon som ser helheten.

Och även om det skulle resultera i en besparing när skolan läggs ner, hur står sig den mot en försämring av undervisningen och problemen för alla de inblandade? Är den eventuella besparingen tillräcklig för att motivera alla de negativa effekterna av den?

Jag tror inte det och det är därför jag har angagerat mig för att rädda kvar skolan.

Bara för att inte glömma bort gubben och låten så lägger jag den här. Håll i hatten för det svänger ordentligt!

Så var den svenska uttagningen över då. Resultatet blev väl så där, men röstningen innehöll en del dramatik i alla fall. Jurygruppernas tolvor haglade lite överallt, och det var väl i stort sätt bara Alla och Sofie som blev utan? Sofie var värd ett bättre öde. Caroline af Ugglas fick en bra start mens hans snart upp av både Zelmerlöv och Alcazar. Även Sarah Dawn Finer spurtade bra på slutet. Hon var den internationella juryns toppval.

Men sedan kom tittarnas röster och allt förändrades.

Måns Zelmerlöv behövde inte beställa biljetterna till Moskva. Han, Alcazar och resten av toppen blev nog rätt så snopna när Malena Erdman tog de sista 144 poängen och seglade upp som segrare från nästan längst ner på listan. Så kan det gå. Måns vågade i alla fall erkänna att han var besviken. Det skall han ha en eloge för!

Enligt Aftonbladets enkät innan tävlingen så var Erdman de medverkande artisternas favorit. Och även TV-tittarnas som det visade sig. Inte min favorit, och int tror jag den klarar sig i Moskva, men kul ändå att det blev hon och inte någon av de vanliga popprodukterna.

Och Caroline of Ugglas då? Hon som var min stora favorit? Hon kom faktiskt på en fin andra plats, bara några futtiga poäng efter Erdman. Det svenska TV-tittarna gjorde ändå ett hyfsat  jobb i år trots en del missar längs vägen. Men i det långa loppet så är det nog snälla, snälla som drar det längsta strået. Det blir den som folk kommer att minnas.

Med stark konkurrens av Tingeling.

Tillägg 09.03.18
Någon på det ryska konsulatet har kraftigt protesterat mot skämtet om schlagermaffian och dess filial i Moskva. Enligt personen på konsulatet är det bara elakt förtal. Ryssland har ju fått äran att arrangera melodifestivalen. Ett land som får göra det kan inte ha någon maffia. Han påpekade också att Erdmans chanser i tävlingen kan ha påverkats av det här.

Det kom ett telefonsamtal i dag. Någon på Nattavaara by skola undrade om det verkligen stämde att vi inte vill att vår dotter skall gå kvar där? För från kommunens sida hade man tydligen bestämt att skolan skall läggas ner på grund av det. Vad skall man säga? Någon på kommunkontoret verkar helt plötsligt ha blivit väldigt kreativ.

continue reading…