Storlopare.com

Problemet med att rösta på de partier som har svar på alla frågor, är att det är helt omöjligt att veta i slutändan vad partierna kommer att prioritera och vad som  kompromissas bort.

Om vi tänker oss att ett parti har totalt 100% energi att lägga på olika frågor, och den energin späds ut i 50 olika “prioriterade”, viktiga riktningar, då blir det inte mycket kvar för varje enskild fråga. Det visar sig sedan när besluten skall tas och många inte är insatta i frågorna de skall rösta om.

Med PP, och andra fåfrågepartier, kommer all energin att läggas på de få frågor partierna står för. Där finns det inga marginaler att kompromissa bort det man har blivit vald in på. Är man intresserad av frågor kring integritet och kreativitet, om man tycker att det är viktigare än de vanliga viktiga frågorna om små skattejusteringar hit och dit, då finns det inget alternativ till PP.

Ibland får jag en konstig känsla av att kritikerna ser den framtida riksdagen enbart sysselsatt med frågor om integritet, upphovsrätt och patent om Piratpartiet skulle komma in. Ingen skulle längre debattera löneklyftor eller bostadsmarknad. Men riktigt så är det ju inte förstås. Piratpartiet vill komma in för att påverka beslut och föra debatt om integritet, upphovsrätt och patent. De andra partierna får sköta resten bäst de vill. Där är det förmodligen ingen idé att vänta sig något revolutionerande nytänk. Ni kan känna er lugna.

Piratpartiet kanske kommer att gå samma öde till mötes som Miljöpartiet, att den blir en del av den bortkompromissande grå massan som man aldrig vet var man har, men just nu är det rätt att få in PP i riksdagen. Precis som det en gång var rätt att få in Miljöpartiet för att väcka de andra riksdagspartierna intresse för miljön.

De andra partierna kommer med all sannolikhet under valet att betrakta sig själva som integritetens förkämpar. Förr, nu och i framtiden. Men utan Piratpartiet i riksdagen är jag rädd att det kommer att stanna vid tom retorik innan valet. Efter valet är det ju sedan dags att klubba igenom datalagringsdirektivet. Och dömma killarna bakom The Pirate Bay en gång till. Och censurera nätet.

Jan-erik Andelin har skrivit en ledare i finska Hufvudstadsbladet med anledning av att det finska Piratpartiet, Piraattipuolue, registrerade sig som parti häromveckan. Andelin avslutar ledaren med att konstatera att en ny rörelse finns nu på arenan. En ny strömning med nya idéer. Och förhoppningsvis går det som Andelin förutspår, att de andra partierna tar upp piraternas frågor som något självklart.

“Liberala partier ville en gång sätta sin prägel på handeln. Socialisterna ville styra fabrikerna. De gröna ville styra utgående från naturen och nu vill piratrörelsen sätta informationen i centrum.

Alla rörelser har anklagats för att stjäla, förgöra och skada när de var nya. Därefter har man sagt att de saknar en helhetssyn på politiken och till sist har de andra partierna tyst snott deras idéer.”

Vi förfasas över cencuren i Kina och andra demokratiskt outvecklade länder, samtidigt som Australien filar på sin Clean Feed, Norges justitieminister vill införa ett censurregister i hemlighet och i Sverige har mediebolag lyckats få Stockholms tingsrätt att censurera internet enligt sina önskemål och stoppat en teaterföretällning. Pjäsen hade spelats under flera år i resten av världen men här blev det stopp.

Politikerna ser en möjlighet till övervakning och kontroll av medborgarna, upphovsrättsinnehavarnas lobbyorganisationer likaså.

I statens och kapitalets värld tycks kreativitet och mångfald uppstå genom att allt pressas genom ett censurfilter, likriktas och godkänns. Får dessutom mediebolagen inte betalt som mellanhänder är det troligen något suspekt på gång och rimligen bör då internetacces blockeras och förövarna sitta i offentlig skampål tills vidare utredning.

Dåliga förhållanden i fabrikerna ledde till socialism och kommunism, miljöförstöringen till miljörörelsen, och nu har mediebolagens agerande lett till internets frihetsrörelse.

Börjar man gapa efter för mycket är det lätt att förlora även det lilla man hade.

Lawrence Lessig om upphovsrätt och sund förnuft
Video från TED

Nu är det knappt en månad kvar till EU-valet och även de andra partierna har pliktskyldigt börjat harkla ur sig hur viktigt det är med personlig integritet och att upphovsrättslagstiftningen kanske borde ses över.

Jag skulle verkligen önska att de andra partierna tog de här frågorna på allvar och att Piratpartiet kunde gå till historien, men när intresset tycks vakna precis innan ett val och bara några månader efter det att samma personer röstat för FRA och IPRED, så kan känner jag mig inte riktigt övertygad.

Det känns väldigt 2006. Det här har vi redan varit med om.

Men jag har svårt att se att det skulle kunna upprepa sig. Jag undrar om inte frihetsrörelsen på internet nu har nått en kritisk massa som inte går att stoppa? De andra partierna har känt sig tvungna att ta tag i de här frågorna och Piratpartiet är faktiskt en part i debatten som nu tas på allvar. Det känns ganska häftigt att Sverige går i täten för det här paradigmskiftet, och att vi är med och skriver historia just nu!

Det finns mycket som händer runt om i landet som inte får de stora rubrikerna, men som likväl är en viktig del av det hela. T.ex. det lokala engagemanget i Luleå (videon nedan).

Nu har det kommit fram att Domaren i The Pirate Bay målet är medlem i Svenska Föreningen för Upphovsrätt. Andra medlemmar är Henrik Pontén, Peter Danowsky och Monique Wadsted. Han är även med i Svenska Föreningen för Industriellt Rättsskydd (SFIR) och i Stiftelsen.se tillsammans med Monique Wadsted. Domaren själv ansåg inte att han varit jävig.

Medielobbyn har nu alltså nått med sina tentakler ända in i det svenska rättssystemet där de kan styra hur domarna faller. Det förvånar väl ingen kanske, och arrogansen från åklagarsidan har nu fått en förklaring. Det spelar ingen roll hur bevisningen ser ut när domaren sover i samma säng.

Det är den enda rimliga förklaringen till att utfallet blev precis som åklagarsidan hade önskat sig. Helt utan proportioner och utan att egentligen ens behöva bevisa något.

Alltså, medielobbyn har haft poliser på sina avlöningslistor, sitter i samma fina föreningar som domare och har nu också fått polisbefogenheter att utreda brott. Och politikerna tror fortfarande att de övervakningslagar som Lobbyn har jobbat så hårt för att införa, är till för terroristbekämpning och pedofiljakt?

Lobbyns framgångar är odiskutabla, men så är även deras arrogans och dumhet. För hur kan man annars lägga räden mot The Pirate Bay precis innan valet 2006 så att Piratpartiet fick en kraftig uppsving? Och nu precis innan EU-valet, och direkt efter FRA och IPRED-debatten, så kommer TPB-målet. Och ännu en gång åker Piratpartiets medlemsantal upp. Till att just nu vara det fjärde största partiet i Sverige.

Men medielobbyn tycks inte ta något intryck av det. Och politikerna sitter väl handlingsförlamade på sina kontor och försöker förstå vad som händer.
- Gick det inte att tiga ihjäl allt?
- Vad skall vi göra nu?
-Skall vi börja blogga, eller vad?

Det ses på något sätt som suspekt att det är gratis att registrera sig som medlem i Piratpartiet.

Varför är det bättre när det kostar pengar? Får man bättre medlemmar ju mer man tar betalt? Eller ger det bara medlemmar som har råd att betala? Skall t.ex. inte studenter eller arbetslösa med dålig ekonomi räknas som “riktiga” medlemmar?

Jag vet själv hur det är när man letar efter småpengar för att kunna köpa mat. Så var min situation våren 2006 när jag gick med i Piratpartiet. Det hade varit svårt att motivera ett partimedlemskap för 50 kr istället för att köpa 20 kg potatis.

Jag har varit rätt så engagerad i partiet och dess frågor sedan tre år tillbaka, men eftersom jag inte betalat medlemsavgift så kanske det inte räknas som äkta engagemang?

Det finns många föreningar man kan gå med i som är gratis men jag har då själv inte gått med i speciellt många.

Det kanske inte räcker? Att det är gratis. Kanske är det så att det faktiskt behövs någon anledning till att bli medlem, förutom att det är gratis? Det är ju heller inte så att Piratpartiet bjuder på gratis öl eller film till alla som går med.

Kan det faktiskt vara så att de som väljer att bli medlemmar gör det för att de anser Piratpartiets frågor vara viktiga? Att inget annat parti har tagit dem på allvar?

De andra partierna kanske skulle ta sig en allvarlig funderare på hur de skall göra med de här frågorna istället för att låtsas som om ingenting händer. Att fortsätta kommentera det faktum att Piratpartiets medlemskap är gratis räcker inte långt.

Sverige är på väg att få sina första politiska fångar på länge.
Tingsrätten dömde alla de fyra åtalade i The Pirate Bay målet till ett års fängelse och 30 miljoner kronor i skadestånd. Precis som åklagaren hade önskat sig. Skiv -och musiklobbyn fick bara 30 miljoner att dela på. Mot 100 miljoner som de hade önskat sig. IFPI har redan, dagen efter, gått ut och krävt att The Pirate Bay skall stängas ute från internet.

Medielobbyn är de verkliga piraterna i dramat. De stiftar egna lagar, begränsar friheten, hotar vem det vill och kräver människorna på summor som är omöjliga att betala.

Och precis som på 1700-talet i Karibien, så har de lokala myndigheterna bara att acceptera kraven. Domstolen drog ner byxorna och gav vad lobbyn krävde. Och lobbyns lokala avlönade applåderar. Guillou, Marklund, Harrison med flera. Dick Harrison tyckte till och med att domen skulle varit hårdare. Harrison inte bara skriver om historia, han lever kvar i den. Stupstock åt alla som trotsar Lobbyn!

De lokalt avlönade representanterna fungerar som Lobbyns alibi för räderna. De måste ju beskyddas!

Fildelningens samhällsekonomiska vinster överstiger Lobbyns drömda förluster men ändå är det deras blodtörst som skall stillas. All teknikutveckling ses som hot och måste beskattas eller olagligförklaras för att artisterna skall kunna skapa. Men när undersökning efter eftersökning och historiska fakta inte tycks stödja den uppfattning, var klämmer skon egentligen? Behov att kontrollera och oförmåga att följa med tiden?

Är det verkligen tillräckligt goda skäl till att införa censur och total övervakning? För att en viss enskild industri vill ha det så? Skall deras oförmåga och kontrollbegär få diktera de demokratiska villkoren?

Jag tror jag har sagt det mesta tidigare, men här kommer det i alla fall:

• Filmindustrin skyller på fildelningen för förlorade vinster men 2008 var det bästa året någonsin.

• De som fildelar konsumerar även mer köpt musik och film.

• Om Harrison, Marklund, Guillou & comp. inte anser att det kan tjäna tillräckligt med pengar på att skriva, gör då något annat istället om det känns bättre.

• Görs något tillgängligt för allmänheten så har man inte längre kontroll över det. Det är en naturlag, inte upphovsrätten.

• Brott mot upphovsrätten är INTE stöld vad än Lobbyn vill få oss tro. Och den har fått många att tro.

Politikerna har fortfarande inte verkat förstå hur stor den här frågan är. Det är väl därför Reinfeldt ger Lobbyn polisbefogenheter och IPRED, ACTA, Datadirektivet, FRA och gud vet vad skall klubbas igenom. På Lobbyns initiativ.

Men att Piratpartiet nu har långt över 20.000 medlemmar, och är större än Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Folkpartiet borde väl sända en signal? Men säkert är det inte. Reinfeldt har ju tidigare, under FRA stormen,  låtit antyda att bara man inte pratar om det så försvinner problemet.

Kristdemokraterna har redan siktats vid horisonten…

Senare samma kväll: Kristdemokraterna är redan akterseglade och vinden tycks hålla i sig.

Medieindustrins lobbyorganisationer har till slut lyckats att få befogenheter att agera privatpolis i Sverige. De skall ha rätt att få ut från nätoperatörerna vilka som ligger bakom IP-adresser som organisationerna tror har fildelat, eller planerat att fildela (!), och de skall ha rätt att skicka utpressningsbrev. Betala 20.000 inom två veckor eller så stämmer vi dig på 200.000. Och de som fildelat upphovsrättsskyddat material skall också bli tvingade att bekosta annonser på sig själva där de hängs ut som kriminella. Och det här från en regering som inte skulle kriminalisera en hel generation.

continue reading…

Piratpartiets ungdomsförening är nu det tredje största politiska ungdomsförbundet i Sverige med över 3000 medlemmar! Och det innebär miljoner i statligt stöd! Lars Gustafsson och Henrik Pontén, vd för skivindustrin respektive jurist för antipiratbyrån, är kanske inte lika glada, men de fick ju sitt roliga när staten tryckte upp 20.000 foldrar om upphovsrätt och skickade dem till skolorna. continue reading…